Kia ora

Hej allihopa!

 

Var ett tag sedan nu.

Vad har egentligen hänt? Nja, inte så värst mycket mer än att vi har renoverat ett par hus till, lyckas köpa ett nytt hus i en liten by som heter Kawerau. Det mest spännande där är tvättomaten som stänger kl:18.

 

Nya Zeeland är ett land som vill hänga med de stora starka grabbarna i västvärlden men man kan väl säga att de inte riktigt spelar i samma liga.

Det mesta stänger klockan fem, förutom matbutiker. Krogen har öppet till 23 om du har tur och som ni kanske har märkt så är internet inte riktigt utvecklat ännu.

 

Men, landskapet är fantastiskt, precis som i "Sagan om ringen" (säger de, jag har inte sett den filmen), det finns tillochmed ett ställe som heter Hobbiton.

Vi lyckades bryta oss loss ur allt renoverande, packa in allt i bilen och börja en road trip söder ut för att hjälpa Nathans föräldrar med deras hus i Lawrence (kolla upp på kartan, bara de bästa delarna av NZ får upplevas :).

 

Road tripen startade med skidåkning på en vulkan, 3000 meter över havsnivå. Konstig känsla att åka skidor i Augusti, det finns ingen snö på marken utan vi behöver köra upp till snön.

Efter två dagars skidåkning i kanske inte de bästa väderförhållanden satte vi vårt nya mål, Wellington! Vi stannade till lunch för att ta färjan över till södra ön.

 

Väl framme så bestämde vi att vi skulle campa nära en sälkolloni så vi kunde se dem på morgonen innan det var dags att åka vidare. Jag har aldrig varit så nära sälar i mitt liv men det var en cool upplevelse.

 

Det är en fantastisk resväg längst kusten när du kan se både havet och de snötäckta bergen samtidigt.

 

Ett stopp i Christchurch för att besöka flygmuseéum och ett Antarktiskt centrum. Tydligen så flyger alla som ska till Antarktis från Christchurch. Vi fick uppleva hur en snöstorm känns (något jag kunde varit utan, jag förklarade för Nathan att såhär är varje vinter i Sverige). Vi åkte i en Hägglund, svensk uppfinning som gör att man kan transportera sig i snö, på is och i vatten.

 

Tredje staden vi stannade i var Duniden. De har världens brantaste gata där. Många tror att den finns i San Francisco men det är fel. VI gick upp för den. Man får visst inte vända med bil i backen, antagligen med risk för att den kommer välta över och rulla ner som en snöboll.

 

Efter det så var det dags att nå slutmålet, Lawrence. Jag hade hört att det skulle vara ett litet ställe, nyser du så missar du det. Jag kan väl säga att det inte är någon lögn men det som gör det okej att bo här för ett par veckor är att på den lilla gatan som finns så har de gratis wifi, först i NZ faktiskt! Så jag har smitit iväg från allt målande och sitter nere på en av de lokala pubarna, dricker att glas vin och knåpar ihop en sammanfattning till er, kära läsare!

 

Jag tror det minsann är dags för lite bilder.

Som rubriken förtäljer så är det modevecka här i Nya Zeeland och jag tänkte ger er det absolut senaste i modeväg just nu:

Tröja: Fleece från Bik-Bok (OBS, ej sponsrad) med diverse färgfläckar på. Finns endast i ett exemplar så väldigt unik.

Byxor: De är köpta någonstans i Thailand och är en gåva från min syster.

Hår: Ej tvättat på en vecka, uppsatt från igår. Istället för torrshampoo så har jag här använt damm efter att ha sandat gipsväggar.

Skor: Ej synliga på bild men det är ett par flipflops.

Snyggare än så här går det inte att bli, haha!

 

Det var allt för nu!

 

Ha de!!!!!